Tandådalens Wärdshus firar Hundfjället 50 år

Tandådalen, Hundfjället, Tandådalens Wärdshus, Lissola, Trollskogen, skidskola, Jonas i Sälen

Hundfjällets Linbane AB som bildades 1965 är ett stycke modern nutidshistoria. En enorm epok inom utförsåkningens era har hunnit passera. Där svensk skidsport visar sin höga klass genom en rad legendariska slalomnamn. Ingen nämnd och ingen glömd. Skidanläggningarna runt om i Sverige utvecklades i samma takt som intresset för utförsåkning.

I Sälenområdet började det vid Sälenstugan på 30-talet, väg byggdes senare högre upp på fjället, där den legendariske norrmannen Clüwer genomförde dåtidens största fjällprojekt – Högfjällshotellet.

Riktigt upp på fjället kom man inte på den tiden eftersom där rådde väglöst land med alldeles för vild fjällnatur. Tyckte man då. Vem ville åka skidor i de branterna?

Men det fanns folk som var framsynta. En av dom var fjärdingsman Werner Moberg från Rörbäcksnäs. Han tyckte nog att Lima besparingsskog som ägde Hundfjället och närliggande områden borde göra det tillgängligt på något sätt för turisterna.

Moberg fick stöd av andra personer som Albin Renheim, Lima, Arne Pettersson, Rörbäcksnäs, Walfrid Martinsson, Lima (styrelseledamot i Hundfjällets Linbane AB) m.fl. Bolaget bildades och en dubbelstol (stolparna finns kvar idag) av fabrikatet Brändle från Schweiz inköptes. Som komplement till skidskoleverksamheten införskaffades en pendellift från Stema.

Nisse Gerremo, hette en entreprenör från Stockholm som också var framsynt och exploaterade Västra Kalven (Tandådalen), genom att bygga en lift och tillsammans med dåvarande ägaren av Sälenstugan – Dick Dahlberg – ordna boende i små stugor vid vad som senare kom att heta Tandådalens Linbane AB. De ursprungliga planerna var att bygga hotell, något som inte blev verklighet förrän drygt 20 år senare.

Tandådalens Wärdshus, afterski, Jonas i Sälen, Hundfjället, Sälenfjällen, Sälen

Sixten och Rolf framför tvåstolsliften i Hundfjället. Denna invigdes 2 april 1966

I Hundfjället byggdes lift och några mindre servicebyggnader under 1965 för att tas i drift vintern 1996. Sixten Martinsson, driftchef, och Rolf Skogmo som båda varit med under byggnationen blev de två första anställda att sköta hela rörelsen. Senare kom Hundfjället att ha uppemot 180 anställda under vinter halvåret.

Hundfjället, tvåstolliften, Tandådalen, Tandådalens Wärdshus, Jonas i Sälen, Sälenfjällen, Sälen, skidor, skidåkning

Avstigningen på tvåstolsliften, 1966

Hundfjället, Sälen, Sälenfjällen, lift, Tandådalen, Tandådalens Wärdshus, Jonas i Sälen

1967 På den tiden hade liftvärden (på bilden Evert) biljettväskan hängd över axeln och klippte biljetterna med en biljettång. På bilden syns även syskonen Holmfrid och Irene.

Skidskolan kom igång redan första säsongen med devisen – ”åk med parallella skidor redan efter fem lektioner – annars pengarna tillbaka”. Den entusiastiske skidskolechefen hette Gösta Lissola, Lima. Gösta var en av de få ortsbor som lärt sig åka slalom (som utförsåkning allmänt kallades på den tiden).

Tandådalen, Hundfjället, Tandådalens Wärdshus, Lissola, Trollskogen, skidskola, Jonas i Sälen

Lissola finns avbildad i Trollens kyrka i Trollens Fäbod Hundfjället.

Pistning eller preparering av backarna, gick till så att skolbarnen från Rörbäcksnäs engagerades att trampa backarna för 50 öre i ersättning per barn och dag. Maskiner fanns inte på den tiden. Men visst gjordes försök.

Från de allierades landstigning i Normandie inköptes en s.k. vessla av fabrikat Namite. Vesslan användes under byggnationstiden och blev sedan på prov den första ”pistmaskinen”. Genom att släpa en timmerstock bakom vesslan jämnades snön något sånär men visst var det långt från de ”salsgolv” av Manchester som vi har idag. Då skall vi också hålla i minnet att dåtidens skidutrustning var långt ifrån vad vi använder idag. Ett och annat ordentligt benbrott var inte att förvåna sig över.

Visst hände det saker under den här tiden. Inför en storhelg havererade vesslan och stocken blev kvar i blötsnön som ett livsfarligt hinder för skidåkarna.

– Det var bara att ge sig upp och gräva ett stort dike som rymde stocken och gräva över den, annars hade folk kört ihjäl sig, minns Sixten Martinsson.

I Tandådalen försökte sig Nils Gerremo på att kombinera en hästskackel med en stor tung rulle. Tanken var då att någon ”självmordskandidat” skulle åka nedför Tandådalens stora backe på skidor med skackel och rulle bakom sig. Någon frivillig anmälde sig emellertid aldrig och det projektet självdog.

1967 inköptes den som blev den första pistprepareringsmaskinen, en Snow Track. Hundfjället var först i Sverige  med att sätta en pistmaskin i drift. Med rullar framför och bakom maskinen plattades snön till. Det fanns nu fem nedfarter vid Hundfjället och mycket uppmärksammat blev filmningen av det första skolmästerskapet i slalom.

Hundfjället, Tandådalen, pistmaskin, utförsåkning, skidåkning, Sälen, Sälenfjällen, Jonas i Sälen

Sixten, Rolf och Arne framför 1968 års pistmaskin – en Track Master

Ett år senare byggdes det som kom att heta backe 7 som främst användes av skidskolan. En kraftig omsättningsökning noterades det året. För att göra det möjligt att åka under försäsongen byggdes nya nerfarter, delvis backe 6 och vinkelliftsbacken med en liten stuga i nordsluttningen.

Hundfjället var först igen genom att 1972 experimentera med det första frontschaktbladet på en pistamaskin. Man hade nu köpt en ”riktig” pistmaskin av fabrikat Hämmele. Ett säljargument för maskinen var att den kunde förse med ett frontschaktblad för att hålla rent på parkeringsplatserna när maskinen inte användes för preparering.

Martinsson & Co såg genast möjligheten att kapa av de besvärliga pucklar som blev i backen efter några dagars skidåkning.  Även om maskinen inte var byggd för det så kom man in på rätt spår. Idag har samtliga pistmaskiner mycket sofistikerade frontschaktblad som styrs hydraliskt i alla riktningar. Men det började som sagt i Hundfjället.

Under de närmaste åren byggdes vinkelliften och 1976 stod Wärdshuset färdigt med skidshop i bottenplanet. Nu började man allmänt tycka att Hundfjället var en komplett skidanläggning.

En kraftig expansion blev istället vad som skedde. Långliftarna byggdes. tallrikslift vid barnbacken, ravinliften och ytterligare tallriksliftar (knappliftar) kom på plats.

För att kunna använda 2-stolbanan sommartid byggdes 1981 skandinaviens första sommar rodelbana.

Hundfjället blev en allt populärare skidanläggning och köerna växte. Något radikalt måste göras. Beslut togs om att bygga en 3-stolslinbana parallellt med den tidigare 2-stolen. Efter mycket diskussion vågade man inte ta steget till den då rätt nya 4-stolsbanan. Allt var klart för att skriva kontrakt med firman Doppelmayer i Österrike.

På utvecklingsstadiet fanns dock en helt ny typ av lift som hade vad man kallar kopplingsbara klämmor. Med detta menas att draglinan rör sig hela tiden med samma höga fart (upp till 4 meter/sekund) och när skidåkaren skall kliva på kommer stolen sakta fram (0,5 meter/sekund) från ett stolgarage och tillåter passageraren att sätta sig i lugn och ro. Så snart man satt sig ner kopplas stoeln fast på draglinan automatiskt och stolen får full fart. Frikoppling av stolen sker när passagerarna skall stiga av och allt blir mycket bekvämt.

En liknande lift fanns inte på något annat håll i världen. Skulle man våga? Dessutom kostade liften drygt 40 procent mer än en konventionell 4-stollift. Förtroendet för konstruktören och leverantören Doppelmayer fällde avgörandet. Hundfjället var först igen. 22 juni 1983 skrevs kontraktet under och den 10 december 1983 fanns den nya revolutionerande kopplingsbara fyrstolen som första skiss.

Europa 1 som den döptes till transporterade fler skidåkare än någon annan lift av samma slag hade gjort. Drygt 19 miljoner skidåkare hade fram till säsongen 1993/94 åkt med Europa 1. Idag har alla skidanläggningar med självaktning kopplingsbara stolliftar.

Hundfjället hade länge klarat sig utan ett snökanonssytem genom sitt fina läge och med hjälp av snöskärmar uppe på fjället. 1984 installerades dock det första snökanonssystemet för att kunna garantera en jämn snökvalitet hela säsongen.

Större tävlingsarrangemang lät nu inte vänta på sig. 1985 kördes World Cup finalen i puckelpist (Modul) på Hundfjället.

Det som nu saknades för att göra Hundfjället till en komplett anläggning, var ett större och mer nära boende. 1987 byggdes därför Hundfjällets stugby 1.

Väggen, som länge var nordens brantaste preparerade nerfart, färdigställdes 1988. Prepareringen var ett problem eftersom 45 graders lutning till och med är för brant för en normal pistmaskin. Kässbohrer med winch blev då lösningen. Pistmaskinen förankras med en wire högst upp på fjället och pistmaskinen kan sedan winchas upp och ner under prepareringen. En annan nyhet det året var den automatiska vallningsmaskinen där åkaren står kvar på sina skidor medan de rengörs och vallas. Återigen var Hundfjället först med såväl pistmaskin med winch som med vallningsmaskin.

Hotell Hundfjället med 109 bostadsrättslägenheter och 550 bäddar byggdes under 1988. Hundfjället fick nu en helt ny profil. Allt fler besökare såg fördelarna med att bo i hotell med all närservice i samma byggnad. Bilen kunde helt enkelt glömmas bort under vintervistelsen på Hundfjället. Ski Datas elektroniska liftkortssystem infördes samma år. Key Watch hette den klocka som programmeras med såväl liftkort, badbiljett som annan information. Hundfjället först igen.

Väggenliften som är unik i sitt slag byggdes 1989. Liften var den första i sitt slag i Skandinavien med rullbandsbana. Åkaren kommer in på ett rullband som ”möter” stolens hastighet och påstigningen blir mjuk och enkel. Detta har dock inte fungerat såsom det var tänkt. Nu saktar lifskötaren ned hastigheten vid påstigning istället.

Riksskidstation för freestyle blev Hundfjället upphöjt till i samband med att World Cup finalen i Freestyle arrangerades under mars månad 1991. Den internationella bedömningen var totalt enig. ”Ett av de bästa Freestyle arrangemang som någonsin genomförts”.

World Cup Freestyle och speedskiing. Hundfjället blev den enda skidanläggning i Norden som arrangerade flera World Cup tävlingar under samma säsong. Grundig Freestyle World Cup finalen, SM i freestyle och World Cup i Speedskiing.

Uppåt Väggen tävlingen har också en spännande historia. Uppåt Väggen med Mountainbike – utmaningen. Traditionsenligt kördes Uppåt Väggen på Långfredagen med resor till Hawaii i pris. Dam och herrklass och öppen klass där en resa till Hawaii utlottades bland alla som deltog och genomförde tävlingen. Konceptet är enkelt – gå eller spring uppför Väggen – runda en flagga och först ned över mållinjen vinner.

Udda arrangemang med familjen i centrum är något som alltid kännetecknat Hundfjället.

Tandådalen hade länge etiketten Tandådalen, Sälens Puls. Det var här det hände och kördes med fart. I ett inlägg från Hans Gerremo hittar vi fler underbara minnen apropå det alldeles nya världsrekordet i Speedskiing av Origons (bröderna Origon tränar i Champoluc) på 255 km/h:

”Minns när vi introducerade Speedskiing i Tandådalens Stora backe 1979. Hela världseliten bjöds in och prispengar på 50.000 kr. Det var Benny Lindberg och Kalevi Hakkinen som övertalade oss att börja med tävlingen, som sedan blev en succé rent sportsligt och reklammässigt. Man kom upp i 176 km/tim i Tandådalens Stora backe. Hör och häpna. Svenska skidåkare blev intresserade och började med speedskiing, och ett svenskt speedskiingförbund bildades på Tandådalens Wärdshus, i källaren!!!! Med i första styrelsen var jag själv, min hustru Gun som sekreterar, kassör var Tommy Backner, samt ledamöter var Ulf Ruder och Christer Weiss bl a. Kul hade vi och det var fart och fläkt över tävlingen och vi fick mycket media. Tävlingen flyttades till Väggen på Hundfjället 1988, då vi installerade i Panorama Express som omöjliggjorde tävlingens fortsättning. Det var tider det, men att åka 255 km/tim idag känns tufft. Redan 1979 var det världsrekord över 200 km/tim av Steve McKinney, från Sqaw Valley.”

Värt att nämna i sammanhanget att Sälentjejen Sanna Tidstrand åkt 242 km/tim, en alldeles fantastisk svensk idrottsprestation!

Fler kommentarer på Gerremos inlägg:

Sven Ekberg Har åkt fort i Stora Backen i Tandådalen många gånger. Men aldrig över 200 km. Såg en internationell tävling i speedskiing i Väggen en gång. Häftigt!

Hans Gerremo

Hans Gerremo Vurp-Lund…….vem var det som myntade detta uttryck????? Örjan förståss!!!!!

Anita Haneklev

Anita Haneklev Vilken superstyrelse !!!! Härlig återblick Hasse.

Martin Johansson

Martin Johansson Kommer ihåg när vi hade det i Kisa…-87 har jag för mig! Spännande att se!

Thommy Backner

Thommy Backner Vilket gäng vi var och kul hade vi alltid

Micke Hansson

Micke Hansson Glöm inte Sanna Tidstrand som åkt i 242 km

Hans Gerremo

Hans Gerremo Fantastisk prestation av Sanna, Micke!

Andreas Larsson

Andreas Larsson Bröderna Origone tränar i Champoluc. Det går undan även då…

Timo Murberger

Timo Murberger Fritt fall!!

Hans Gerremo

Hans Gerremo Glömde nämna att Kalevi Hakkinen fyllde 89 år den 12 mars! Fantastisk man och levde för speed skiing över hela världen. Och han var alltid noga med säkerheten.

Nisse Olsson

Nisse Olsson Kalevi träffade jag i Tandådalen en gång, vilken människa!!

Ingemar Axelsson

Ingemar Axelsson Träffade honom några gånger, åkte bl.a. chocken

Jonas Almgren

Jonas Almgren Kommer du även ihåg när man skulle åka enmans bobb nerför stora backen i Tandådalen.. Och gubben flög ur….

Hans Gerremo

Hans Gerremo Ja Jonas Almgren det gjorde jag. Boben gick rakt in bland publiken och snuddade vid en barnvagn och hamnade i Åke Wikers Saab bakruta! Det var en otrolig tur att ingen blev allvarligt skadad.

Tage Landmark

Tage Landmark Jag lagade Kalevi Hakkinens stav en gång, helt av massivt rostfritt stål, han kunde inte starta utan dom, allt gick bra och han kom till start

Gun Forsslund

Gun Forsslund Yes!!! Det var tider det

Fredrik Larsson

Fredrik Larsson Tider det var med en dimmi dag o livrädd

Det finns mycket mer spännande och fantastiskt att berätta om både Hundfjället och Tandådalen. Om skidåkningen, fantastiska människor, profiler, händelser och fakta. Mejla mig gärna historier, bilder och händelser så vi kan putsa upp dom till inlägg här på sajten för fler att läsa, dela och gilla.  E-post!

Vi är helt säkra på att det finns massor att berätta. Undertecknads Hundfjället historia utspelar sig någon gång i början på 70-talet när tvåstols liften var ny och modern. Vår familj kom från Karlskoga där det då fanns två slalombackar: Lunedet, den stora backen med ankarlift och en backe mitt i stan ”Lustighej” Idag finns inga backar kvar i Karlskoga. På den tiden var Karlskoga Slalomklubb oerhört aktiv och fostrade många alpina personligheter. Jag och min bror hade åkt med mina föräldrar för att åka skidor i Sälen. Det var påsk och massor av folk i Hundfjället. Jag och min bror var spända och fulla av förväntan då detta var en av de första gångerna vi småkillar skulle åka tillsammans utan någon vuxen.

Före oss i liftkön stod mor och far. Det var mamma som hade fått familjen att börja åka slalom. Det var trendigt och nytt på den tiden och sådan är och var min mamma, Gun-Britt, orädd och trendig att prova allt nytt. Hon fick oss även att börja med vindsurfing på 70-talet. Orädd är förresten en överdrift. Min mor är höjdrädd så för henne var Hundfjällets Linbana en utmaning.

När mor och far skulle kliva på liften kom stolen med nedfälld säkerhetspinne. (På den tiden var det ingen kraftfull bygel utan en mindre pinne). Normalt kom stolen med uppfälld pinne men nu hade något gått snett och endast min mor hann sätta sig rätt i stolen. Pappa blev kvar i den långa liftkön framför mig och min bror. Liftstolen med vår mamma steg snabbt och brant mot första liftstolpen i botten av branten. Då går det ett högt sus i kön och bland alla i Hundfjället.

”Kolla, tanten hoppar!” hörde min bror och jag från några lite äldre ungdomar bakom oss i kön. Min mor hoppade, flera meters fall och landade lyckligt i en större snöhög invid backen. För de flesta gjorde hon något alldeles obegripligt, hoppa från en stollift! För mamma och vi som känner vår mor var det däremot en alldeles logisk handling. Hon är nämligen såpass höjdrädd att hon väljer att hoppa ur liften framför att åka hela vägen till toppen, ensam!

Hundfjället idag från E8:an, efterföljaren till Europa 1. Mitt i bild ser ni en av stolparna till den allra första liften, Hundfjällets Linbana.

Hundfjället, Tandådalen, Tandådalens Wärdshus, E8:an, Mio Express, lift, ny lift, Sälen

Hundfjället idag. E8:an och längre bort Väggenbanan. Närmast i bild förbindelseliften mellan Tandådalen Hundfjället.

Hundfjället, Tandådalen, Tandådalens Wärdshus, förbindelseliften, Mio Express, Sälen, Sälenfjällen, Jonas i Sälen

Hundfjället idag. Tandådalen-Hundfjället som ett skidområde tack vare förbindelseliften. Här finns allt från Väggen, Trollskogen och Långbackarna till Solbackarna, draget – ”Sälens Puls” vid Stora Backen, Tandådalstorget, Valles Skidland och Tandådalens Wärdshus vidare med förbindelseliften på toppen till Östra Tandådalen och Pulsen.

Tandådalen, Tandådalens Wärdshus, afterski, ny lift, MIO Express, Sälen, Jonas i Sälen

Hundfjället idag. Vy från E8:an mot Tandådalen. I dalen finns all tänkbar service och underhållning: elljusspår, fjällkyrka, affärer, bensinmack, restauranger, stugbyar, husvagnsplatser, pulkabacke, nöjes/uteställen, bankomat, skotersafari/skoteruthyrning, sportbutiker, våffelstugor och mycket, mycket mer. 

Tandådalen, Hundfjället, skidor, skidåkning, E8an, Mio Express, ny lift, Jonas i Sälen, Sälenfjällen